http://locomotive.blogg.se/

Har börjat inse att jag sällan kan uppskatta saker numera. Enbart två lägen finns i dagsläget, antingen blir jag asfull och försöker gaffla mig in i en flaska hostmedecin, samtidigt som jag försöker flasha genom att att krossa saker bara för att jag är fett tuff. Alternativet är att jag hamnar tystlåten i ett hörn och är allmänt negativt inställt till all. Samtidigt som jag hatar i stort sett alla jag inte känt sedan barnsben.

Har sinnessjukt svårt att hitta ett mellanläge där jag bara släpper alla förväntningar och tar kvällen som den kommer. Vettifan vad detta beror på, kanske att man haft någon sick föreställning att livet skulle inehålla massa feta saker, när man egentligen bara borde slappna av och flyta med för en stund.

Mycket, mycket hets på mig senaste tiden, jag vet....sry för det.

Funderar stenhårt på att ta mina feta engelskakunskaper(VISA, VISA!!) och bara resa iväg ett tag. Dock försvinner ju mer än halva jordklotet som alternativ då jag avskyr solen. Och att åka och grinda poker ensam i ett vintrigt Moskva i 2 månader känns ju sådär.

Oftast är jag nöjd att ingen av er(mina boys)livnär sig på poker. Hade så varit fallet hade man haft änmindre liv än vad man har nu. Men stundals vorde det ändå grymt nice, då hade man som en skoj grej kunnat dragit iväg till något trött semi_u-land och bara slappat. Typ levt som nu fast på olika platser hela tiden. Vore rätt fett känns det som. Eller kanske inte. Allt blir ju en lång slentrian tillslut. Så fuck it, från och med nu ska jag börja uppskatta livet bätte. För ärligt talat, vad är bättre än att luncha med sin mormor i veckan, dra en cp fylla på silk en lördag samt mosa en och en annan premier league match under Söndagen.

SLENTRIAN BIAAATCHES!!

Ska ta en loka citron och klämma ett dubbelavsnitt av Always Sunny In Philadelphia nu. Om ni missat denna serie samt har en uns av min humor bör ni checka in serien i fråga, den äger.

peace!!